Så här är vardagen nu.
Hej igen!
Nu var det länge sedan vi skrev något på bloggen. Det har till och med hunnit gå ett år sedan Gustaf fick sin diagnos. För oss helt obegripligt. Vi trular på med allt som hör till sjukdomen och oftast går det riktigt bra nu. Gustaf har blivit jätte duktig på att räkna kolhydrater och vi också. De senaste veckorna har vi haft en riktigt bra balans på både blodsocker, känningar och humörsvängingar. Gustaf lever i princip som vilket barn som helst i dag, förutom alla blodsocker kontroller och insulin givningar. Gustaf tar insulinet själv och blodsockret också. Det har liksom blivit en naturlig del i livet att tänka tallriksmodell och räkna kvoter. Vi har samma måltidsordning som förut och sedan i somras tar Gustaf insulin till all mat och fortfarande blodsocker innan varje måltid. Vi tar blodsocker innan vi lägger oss. En del gånger får vi dock fortfarande kliva upp på natten för att kolla en extra gång. Ibland vaknar Gustaf och ibland inte.
Vi för dagbok och skriver upp skolluncherna och planerar doserna utifrån den. Gustaf älskar pasta så de gångerna behöver han en högre dos och när det blir ris och potatis äter han mindre och då blir det en mindre dos. Innan så fick Gustaf äta en extra hårdbrödsmörgås de dagarna, men nu justerar vi dosen i stället och det fungerar riktigt bra.
När det är träning fungerar det bäst att äta en riktigt god måltid cirka en timme innan. Då hinner magen börja smälta maten lagomt tills insulinet börjar verka. Äter pojken strax innan blir det troligen ett påslag av sympatikus och insulinet börjar verka innan maten börjat smältas ordentligt. Sen brukar vi fika lite extra gott till kvällen. Då blir blodsocker kurvan som bäst. (Vi behöver inte räkna så jätte precis, utan en vanlig insulindos vid måltid blir bra även om han äter lite extra (lagomt) en träningsdag).
Det som var helt fantastiskt bra i förra veckan när lillebror Emil fyllde ett år, så kunde Gustaf också äta tårta, bulle, sockerkaka och chokladboll som alla andra :) Vi räknade naturligtvis på kolhydrat kvot och det var så perfekt att blodsockret låg inom önskad blodsockernivå :) Vi är så glad för Gustaf att han får må bra på många områden!
Vi har också varit på ett års kontrollen på barnmottagningen. Ett snabb HbA1c på 44!!!! Ett helt fantastiskt värde och pojken har mått bra :) Det känns bra i mamma hjärtat <3 Gustaf fick en ny blodsockermätare som ska underlätta. Det blir så mycket skruva och fixa med dessa kontroller och med denna manick behöver man bara fixa med vid var sjätte blodsocker kontroll. Den fungerar dock bäst i fingrarna, men hemma kan vi hjälpa honom med den gamla i armarna.
Vi har det självklart truligt emellanåt också och det var ju naturligtvis värst i början. Nu är det bättre. Men när han får högt socker blir det extra jobbigt för oss alla. Vi har snart gått igenom de flesta förhållningssätt när det gäller sjukdom. Som dagar när Gustaf bestämt sig för att han är frisk och inte behöver medicin och vi måste övertala honom och en del gånger mer eller mindre måste tvinga honom att ta medicin osv, att vi gjort han sjuk eftersom vi tog med honom till sjukhuset, varför just han blev sjuk... Ja så är det och vi vet att det är inget unikt för Gustaf och oss, utan det sitter jätte många diabetesbarn där ute i samma situation. Men tack och lov så blir det bättre för Gustaf och för oss andra i familjen varje dag!
Så här ser i alla fall den nya blodsocker mätaren ut -->
Gustaf har fått ett halsband och armband som visar att han har diabetes. Han vart mest förtjust i armbandet. Vi har också kommit på en liten finurlig grej, att den armen som Gustaf har armbandet på är den sidan och den veckan som vi tar blodsocker och ger insulin på.
Och här kommer lite bilder från Gustafs jakt i höst! På ena bilden syns älg kalven som farfar sköt när Gustaf var med på pass :) Vilken fantastisk upplevelse :)

