gustafsdiabetes

Symtomen kommer plötsligt

Typ 1-diabetes startar mer plötsligt än andra former av diabetes. Om man får sjukdomen är det vanligt att man

• behöver kissa ofta och mycket
• blir väldigt törstig
• känner sig ovanligt trött
• är illamående
• får ont i magen
• luktar aceton ur munnen
• får synrubbningar så att man ser suddigt
• går snabbt och ofrivilligt ner i vikt.

Ett barn som tidigare har varit torrt kan börja kissa på sig under natten. Ett annat symtom kan vara svampinfektioner, i munnen, underlivet eller i blöjregionen hos barn.

Om man har flera av dessa symtom bör man snarast ta kontakt med en vårdcentral eller jourmottagning för läkarundersökning. Om man har allvarliga besvär kan man behöva ta sig till en akutmottagning. Man blir vanligtvis inlagd på sjukhus för utredning och behandling.

Om symtomen får fortsätta i flera dagar finns det en risk för att blodsockret blir mycket högt. Det kan leda till att man får syraförgiftning. Samtidigt kan kroppen bli uttorkad och vätskebalansen rubbas. Syraförgiftning är ett allvarligt tillstånd som ofta innebär att man blir omtöcknad eller till och med medvetslös. Ofta luktar man samtidigt aceton ur munnen. Men syraförgiftning är ovanligt eftersom man oftast söker vård för sina symtom tidigare.

Typ 1-diabetes brukar utvecklas under loppet av tre till fyra veckor, men små barn kan få allvarliga symtom på bara några dygn. Hos en av tre som får sjukdomen är utvecklingen mer smygande. Det är vanligt att man har haft någon infektionssjukdom strax innan diabetes bryter ut.

Undersökningar som görs när läkaren misstänker diabetes

Om man misstänker att man har fått diabetes bör man i första hand få sitt blodsockervärde kontrollerat. Det görs med ett enkelt blodprov, som man kan lämna på sin vårdcentral. På barn med misstänkt diabetes tas ofta också ett urinprov.

Blodsockerkontroll

Blodsockervärdet mäts i millimol per liter, som förkortas mmol/l. Vanligtvis brukar värdet bara variera lite under dygnet. Hos friska personer ligger värdet mellan 4 och 6 mmol/l innan man äter på morgonen. Den som har diabetes har ett högre blodsockervärde än den som är frisk.

Man har diabetes om blodsockervärdet, taget när som helst under dygnet, ligger över 12,2 mmol/l och man samtidigt har diabetessymtom. Om man inte har symtom ska två prov vara över 12,2 mmol/l för att man ska få diagnosen diabetes. Det är vanligt att blodsockervärdet ligger mycket högre, oftast över 20 mmol/l, när diagnosen typ 1-diabetes ställs.

Ibland kan blodsockret behöva kontrolleras på fastande mage. Man ska då inte äta eller dricka annat än vatten efter midnatt och provet tas på morgonen före frukost. Om blodsockervärdet då är mer än 7 mmol/l och man samtidigt har symtom betyder det diabetes. Har man inte symtom ska två prov visa 7 mmol/l efter att man har fastat för att man ska få diagnos.

Socker i urinen

Oftast innehåller även urinen socker när läkaren ställer diagnosen diabetes. Socker brukar inte finnas i urinen om man inte har diabetes. Njurarna, som är de organ som producerar urin, filtrerar bort ämnen i blodet som ska lämna kroppen. Men socker filtreras inte bort utan ska användas som bränsle i kroppens celler. Om man har för hög sockerhalt i blodet klarar inte njurarnas filtermekanism att hålla kvar allt socker i blodet. En del socker börjar då läcka ut med urinen.

Det är olika från person till person hur högt blodsockervärdet måste vara innan socker börjar läcka ut i urinen. Vanligen sker detta när blodsockervärdet är högre än 10 mmol/l. Hos barn börjar ibland socker läcka ut i urinen redan när värdet är omkring 8-9 mmol/l. Barn med misstänkt diabetes kan få börja med att lämna urinprov.

Ketoner i urinen

När kroppen inte kan tillgodogöra sig socker som bränsle börjar i stället fettvävnaden att förbrännas. När stora mängder fett förbränns bildas så kallade ketoner i levern som sedan kommer ut i blodet.

Ketoner är en typ av syror som är skadliga för kroppen. Att ha höga halter av dessa syror kan leda till att man får syraförgiftning, vilket är livshotande. Man har, förutom socker, ofta ketoner i urinen när man får typ 1-diabetes.