Remission

När man diagnostiseras med typ 1-diabetes återstår i allmänhet bara 10-20 procent av de insulinproducerande betacellerna. När insulinbehandling sätts in stimuleras de kvarvarande betacellerna att producera insulin under en period innan de helt och hållet slås ut. Detta kallas remissionfasen, ibland smekmånadsfasen.

Under den perioden är det lite lättare att hålla blodsockret jämnt och man behöver lägre insulindoser. Remissionsfasen längd kan variera från allt mellan några veckor till några år. Ju yngre man är vid diagnos, desto kortare blir den i allmänhet.

När ett barn före pubertet behöver mellan 0,6 - 1,1 enhet insulin/ kilo/ dygn är smekmånadsfasen över, den egna insulinproduktionen har så gott som upphört. I puberteten kan behovet öka ända upp till 1,5-2,0 enheter/kilo/dygn när remissionsfasen är över.
När man blivit vuxen sjunker insulinbehovet.

Forskare arbetar i flera olika projekt för att hitta metoder att bevara den egna insulinproduktionen längre. Ett omskrivet exempel är försöket med GAD-vaccin, som dock lades ned 2011 sedan man i fas 3-studierna inte kunnat se någon signikant effekt.